UUuusch jag har skittråkigt. Har typ gjort allt tänkbart på datan. Haha. Och jag är inte trött heller. För mycket energidryck. ÖÖÖÖÖÖÖH. Får väl snart en hjärtattack efter allt socker och koffein jag fått i mig idag.

Jag är faktiskt på ett OTROLIGT märkligt humör.. Jag är typ ööh.. Orolig? Jag vet inte vad jag är orolig över faktiskt. Jag är typ besviken på massa saker osv. USCH OCH FY. Det är faktiskt lite som en ångestkänsla. Fattar ingenting.

Jag är ganska arg också på en kille som jävlas med min kompis och som blivit helt.. Jag vet inte vad.

Jag förstår inte vad som händer med alla nu för tiden?? Är det jag? Eller är det dem? Jag har faktiskt ingen aning längre. Men jag hoppas att det inte är jag. Det känns inte som det i alla fall.
Fy.. Jag hatar detta beteende.

Jag har varit med om det två gånger själv. Eller ja.. Jag kände faktiskt också den här killen som jävlas med min kompis just nu. Och det var en vän. Så tre, med honom.

Jag kan faktiskt tycka att det är ett mycket intressant beteende. Hur en människa bara kan förändras på några månader, veckor, till och med dagar.
Det är kanske inte något som är så roligt när en som står en mycket nära förändras till det sämre och lämnar en. Det påstår jag inte. Jag skulle bryta ihop om t.ex min kompis Kajsa skulle lämna mig. Jag skulle bokstavligen dö. För hon är som en syrra till mig.
Det är Saga, Frida, Josefine och mina andra kompisar också. Och det skulle aldrig falla mig in att jag själv skulle lämna de på något sätt.

Men det är som min kompis säger.. Vi är gjorda för att anpassa oss efter våran omgivning. Och i vissa fall passar inte alla människor. Jag själv tror att det handlar om sin egna självkänsla. Man ska inte behöva anpassa sig för att få passa in. Det är fel, och orättvist.

För självklart finns det grupper med människor som inte "får" passa in. De passar inte in nånstans för att de kanske inte är lika vackra, roliga, smarta osv. Det finns hur många saker som helst att räkna upp.

Och när man går efter detta mönster och dras in i denna förvridna syn på världen ger man upp saker som man kommer behöva i framtiden. Oftast kompisar. 
Man söker bekräftelse hos "eliten". De populära och "vackra" människorna. Men i slutändan står man där utan någon att söka tröst hos.
För eliten bryr sig i själva verket inte om dig. Inte alls. De bryr sig bara om hur fin du är i håret, hur stora bröst du har, hur många tjejer/killar du legat med, om den du dejtar är bra eller inte, och andra helt meningslösa grejer.

Och när man inser det är det oftast försent. 

Man ska aldrig överge sina vänner. För de kommer stå där och vänta på dig om du blivit dumpad av din pojkvän/flickvän, fått ett hjärtfel, blivit misshandlad, fått bränskador över hela ansiktet så att du ser ut som ett monster, you name it.
Och de kommer göra allt för att se till att du ska ta dig upp på benen igen. För de ger fan i hur korkad, ful eller hur skäggig du är. För de älskar dig för att du är du.

Och det känns lite som att ALLA borde veta det här men ööh.. Tydligen gör inte alla det. 
Åh.. Ibland önskar jag att jag var en gudinna som kunde eliminera alla människor som lever på att plåga andra. Jävla energidemoner.
Då skulle jorden vara något bättre. Utan alla hemska människor som mördar, våldtar, plågar, misshandlar osv.

Det här kanske var ett låååångt och jobbigt inlägg men... Jag behövde skriva av mig. För det här stör verkligen mig samtidigt som det fascinerar mig.

Nu ska jag sitta vid datan och göra absolut ingenting. Typ spela såna här.. "Klä upp" spel som man spelade då man var typ 7. HAHA.

Hejdå♥